hambergaren.blogg.se

Vem är homosexuell? Vem är Heterosexuell? Vem sa att man måste kategorisera sig? Varför göra en så stor sak över vad man är och inte är?

Jag är en kille som blir kär i killar. I dagens samhälle är jag kategoriserad som homosexuell. En kategori som ofta ses som något dåligt, något som ska döljas och hyschas och även helst glömmas eller förträngas. Varför då? Varför är alla så rädda för personer som blir kära i samma kön som sig själva? Varför kan inte det vara lika naturligt och förståeligt som när en kille och tjej blir kära? De är fria och kan hålla hand, kramas och pussas utan att människor reagerar. Ofta reagerar människor positivt och tycker det är fint. Om det är två homosexuella som visar känslor för varandra så får de ofta dölja det för omvärlden. Allt detta för att slippa få negativa reaktioner. I värsta fall kan de bli misshandlade och nedslagna av andra människor som har en fel syn på homosexuella.

Hur påverkar detta då en person som gillar andra av samma kön?

Första steget är att acceptera sig själv. Det är inte det lättaste när vi lever i ett samhälle som trycker ner personer som sticker ut. Normer är något som människor är väldigt noga med att hålla. Normer som inte har någon betydelse, men ändå något man inte vågar kringgå utan stort mod.

Man ska också få utrymme att upptäcka sig själv och sin egen personlighet, Vem man är och vem man vill vara. Jag har ofta sett personer med ett skal medans insidan är en annan. Man oroar sig för hur omgivningen ska reagera för ens riktiga personligheter.

Någon gång kommer man till steget i sin process att man ska komma ut. Det gäller inte bara att acceptera sig själv och sedan tro att det är klart, det återstår fortfarande en hel del arbete. Man tänker på hur andra kommer reagera. Kommer mamma och pappa känna sig ledsna? Kommer farmor gilla mig mindre? Kommer syster aldrig mer vilja veta av mig? Ja, frågorna är många och ofta finns det inga svar innan man just kommit ut.

Jag har upplevt att det blir en sorts komma-ut-process även för sina närstående. De måste acceptera att man är bög och att man inte gillar tjejer eller tvärt om. Sedan finns det tusen andra oroväckande tankar som kan florera i deras huvud. Det är inte lätt för den homosexuella att stötta sina närstående när man den försöker stötta sig själv så mycket det går.

När man väl kommit ut så öppnas en helt ny värld för många. Man känner sig fri och börjar sakta men säkert utforska sig själv och omgivningen. Vägarna är många och till viss del skrämmande. Det tar tid att hitta sig själv bland den ”homosexuella världen” och upptäcka vem man verkligen är.
Att hitta en likasinnad partner är dessutom mycket svårare för personer som gillar samma kön. Vi möts av webbsidor på nätet som är till för homosexuella att kunna mötas och knyta kontakter. Heterosexuella kan mötas mycket enklare ute på stan än vad vi kan. När man som homosexuell hittar sin partner gäller det att acceptera att just ”jag” ska ha ett förhållande med en människa av samma kön och samtidigt se det som något lika värdefullt som ett heterosexuellt förhållande. Det kan vara mycket svårt, tack vare alla normer. Det finns ofta en förbjuden känsla över det hela. En känsla som ofta tar en tid att släppa och istället se som något fint och lika värdefullt som ett heterosexuellt par.
Har man samtidigt en familj som inte stöttar, som är besvikna eller rent av stänger ute en så tror jag att acceptansen och "den förbjudna" känslan tar mycket längre tid att ta sig igenom.

Tänk dig för innan du slänger ur dig en negativ kommentar om homosexuella då de är fler än du tror i din omgivning. De går igenom en stor inre kamp och behöver mer stöd från omvärlden och samhällen än vad du kan ana!